Inatt drömde jag att Jonas levde men att vi gick isär. Jag var så ledsen men Jonas tyckte att det var helt ok. Vaknade och var så fruktansvärt arg på honom för att han var så jäkla känslokall! Smällen som kom sen när jag insåg att han var borta var brutal!
Vad jag önskar att det var som i drömmen istället! Då hade jag iallafall kunnat prata med honom.
